Typiskt. Det här med internet ska ju bara funka. Krånglar det får man ju spelet. Men jag har ju haft tur för här finns inget internet att få spel på, Jo lite svagt fungerande på mobilen som fungerar i ett av hörnen, men det var också allt.

Så min rara mor ordnade mobilt bredband och skickade. Tack o lov eftersom Jack spelade cup i Sundsvall som jag såklart ville se, som man numer kan göra via Live Arena :)

Efter timmar av krångel och könsord fick jag till det, i 7 minuter. 7 minuter in i en spännande match med U10 stängs internet ner och jag får meddelandet ”Du har slut på surf”.

Mamma, köpte du dygns surf? ;-)  Men nu har jag surf i gen.. i några timmar. 

Till något annat…

Jack har två gammelmormödrar. Eller hur säger man?... Gammelmormors..? En är i livet & den andra den andra har tråkigt nog lämnat de sina.  Fina Dagny. Jag önskar att jag fått höra mer av hennes ord & skratt. En härlig kvinna fylld av visdom. Ett starkt minne jag har av henne är från Augusti 2005 och vi hade bjudit in till dop. Till saken hör av vi planerat ett giftermål till samma dag som ingen visste om.  Vårat eget alltså. Och det var just det där hemliga bröllopet som fick henne att nästan få ont i hjärtat  och det fick vi raskt  veta direkt utanför kyrkan när  hon på Ytterbergsmål talade om att man inte fick överraska på det där viset :)  <3 Ett annat fint minne är från i höstas när vi hade ett fint samtal, då hon poängterade hur viktigt det är att vi tänker på barnen väl. <3

Vila i Frid Mommamomma.

…………………….

Tillhörigheterna i Stockholm skulle hämtas hem, snabbare än tänkt. Det blev drygt 90 mil sådär i all hast. Puh, sånt där är inte bra för hjärtat. Inte för en själ som ska vila heller. MEN, nu är allt på plats.

Tror jag glömde en del av känslan kvar, men den får vara där.

Favoritprogrammet Let´s Dance har börjat. Favoriten Stenis är med. SOM jag ska rösta. Har han väl tagit sig dit ska han fasiken få vara kvar också.

IS & Boko Haram….  Fan vad ni suger musten ur världen. Vik hädan. Tänk om sonen kommer hem en dag och berättar att han skall strida för IS och sedan komma till paradiset. Vad gör man?.. Jag kommer att binda fast ungen vid köksbordet, oavsett vilken ålder han är i..

Det är sportlov. Jack åkte till mormor.

Och jag ska väl försöka få i ordning i mitt nya sovrum, eller vad tycker ni ? :-D

Det trodde vi aldrig...

Det bästa som hänt i bloggvärlden de senaste åren är ju att Ulf Lundell börjat!  Så nyfiken jag varit på vad  han gör, tänker på, agerar i alla dessa 25 år jag följt honom ! Förr visste man ju inget förutom det man läste i Aftonbladet och hur ofta stämmer det? Tack datorn och internet J Och nu en blogg! HUMOR och vasst. Vi måste ju bara vända oss mot honom  med vördnad & säga:  Tack Ulf Lundell för att du delar med dig av din vardag. ..Här ett utdrag :

15 februari 2015

Idag, denna söndag, ska jag RASA

ATTACKERA

RYTA TILL MOT

vädret!

Jamen va fan, jag döööör av den här dystra mulenheten!.

Såg Mellon igår.

Jag säjer bara:

Robin och Sanna: Ni skulle ha vunnit deltävlingen!

Och faktiskt vunnit hela skiten!

Så bra var er låt! Sprituellt och sexigt, whoa! Läderbyxlyftet vid buss-stationen: en klassiker, där blev vi lyckliga!

Åkarp.

Ja, man kände sej som hemma igen, det var roligt.

Hela den här söndagen ska jag vara en hygglig människa.

Och försöka att inte tänka på det som hände i Köpenhamn.

Jag är gift med en mycket vacker, smart och giftig kvinna. Det kan man vila i en mulen söndag. Men…det har börjat blåsa rejält från havet.

Och katten: bara drar i 10 dagar, uppenbarar sej idag helt plötsligt, vet inte om han på trappen ska kela med Sofia, men gör till slut, jaharu, Cosmo, här har vi gått och trott att du blivit tagen av räven och så har du bara bestämt dej för att vandra lite.

Katter.

Kvinnor.

Ingenting har man förstått och kommer heller aldrig att förstå.

Men det gör inget.

För att få lite hopp den här skitmulna söndagen tycker jag vi tar Håkan till hjälp, ett slags underbart geni om ni frågar mej.

 ( Och så lägger han upp en musikvideo som kraschar så fort jag försöker öppna den )

UL

Livet

Det var väl inte någon som trodde att jag hade flyttat  ifrån Jack?  …

Våran Stockholmsflytt hade vi drömt om & planerat länge, Jack & jag.  Jag åkte bara iväg lite före, och så sågs vi så gott som varje helg. Jag trodde att jag skulle greja det, tills Jack fick komma efter.  Har aldrig haft så fel i hela mitt liv. Jag stod ut i 2 månader men avskeden blev mer och mer smärtsamma, till slut outhärdliga och min själ dog lite för varje gång. Till slut fanns ingen annan utväg än att dra mig tillbaka. Till Jacks besvikelse. Faktiskt. Ja så var det. Självklart vill han att vi är tillsammans, men i Stockholm.

Han ville verkligen inte att jag skulle komma tillbaka på heltid för då försvann hans chans till en framtid i Stockholm. Han bad mig försöka ett tag till. Men där fick jag förklara min enorma längtan efter honom. Och vips så var jag i Sveg igen. Lämnade allt vind för våg. Både jobb & bostad.

Och som en del goda vänner har sagt..: ”Stockholm står ju kvar” Och just nu, förutom att vara med Jack är det just den tanken som förgyller vardagen

Det här med skrivandet...

Ni vet den där känslan när man har så mycket inombords som man bara vill babbla ur sig… Inte?

Till mig kommer känslan lite nu och då. Att jag bara MÅSTE skriva av mig. Inte för ordets skull eller för att någon eventuellt läser heller, utan just för att man vill ha saker sagda… Eller ja, …skrivna allra helst. Inte utropade, tänkta eller sagda…. Bara skrivna.

 Händelser, upplevelser, känslor och State ments.

Ja, jag bara måste öppna bloggen igen. Det finns SÅ mycket jag vill få sagt. 

Skrivet :-)

//Marielle