Livet

Det var väl inte någon som trodde att jag hade flyttat  ifrån Jack?  …

Våran Stockholmsflytt hade vi drömt om & planerat länge, Jack & jag.  Jag åkte bara iväg lite före, och så sågs vi så gott som varje helg. Jag trodde att jag skulle greja det, tills Jack fick komma efter.  Har aldrig haft så fel i hela mitt liv. Jag stod ut i 2 månader men avskeden blev mer och mer smärtsamma, till slut outhärdliga och min själ dog lite för varje gång. Till slut fanns ingen annan utväg än att dra mig tillbaka. Till Jacks besvikelse. Faktiskt. Ja så var det. Självklart vill han att vi är tillsammans, men i Stockholm.

Han ville verkligen inte att jag skulle komma tillbaka på heltid för då försvann hans chans till en framtid i Stockholm. Han bad mig försöka ett tag till. Men där fick jag förklara min enorma längtan efter honom. Och vips så var jag i Sveg igen. Lämnade allt vind för våg. Både jobb & bostad.

Och som en del goda vänner har sagt..: ”Stockholm står ju kvar” Och just nu, förutom att vara med Jack är det just den tanken som förgyller vardagen